Skam – från självkritik till självkännedom

Skam är en stark och ofta tyst känsla som inte bara handlar om något vi gjort – utan om hur vi upplever oss själva som personer. Till skillnad från skuld, som säger ”jag gjorde något fel”, säger skam ofta ”det är jag som är fel”.

När skam aktiveras i oss påverkar det hela systemet. Kroppen kan gå in i ett stress- och hotläge, vilket gör att vi drar oss undan, blir tysta eller börjar överanalysera oss själva. På sikt kan stark eller återkommande skam leda till undvikande beteenden, social osäkerhet och en inre kritiker som hela tiden letar efter fel.

Skam påverkar också relationer. När vi känner skam är det vanligt att vi isolerar oss eller döljer delar av oss själva, vilket kan skapa avstånd till andra – just när vi egentligen behöver kontakt som mest.

Samtidigt är skam inte bara ”negativ”. Den har en social funktion: den hjälper oss att förstå normer och relationer. Problemet uppstår när den blir för stark, för återkommande eller inte får mötas med förståelse.

Att minska skammens grepp handlar ofta om att våga sätta ord på den. När skam blir synlig tappar den en del av sin makt – och kan börja ersättas av mer realistiska och vänliga sätt att se på sig själv.